De Cajón! Flamenco Festival i Barcelona

Alla länder har sina egna danser och vanor och sitt sätt att presentera sig själv på scenen. Men mer än att representera en region, verkar en dans vara mer en kombination av stunder och steg som går bortom själva stunden av uppträdandet. Det är så, om vi lägger märke till det, som historien går igenom en dans från början av dess uppkomst, eller från de första gångerna som man började utöva den, föreslå den och våga dansa den. På samma sätt är den regionala karaktären närvarande i iscensättningen av dansen. Detaljerna av att detta sätt att vara från en by eller stad kan på något sätt skildras i en specifik dans, framföras till de andra genom ett hopp, en midje rörelse och en hand upp i luften: identiteten som bildas från själva dansen.

Man behöver väl inte tänka speciellt länge för att komma underfund med att flamencon antagligen är den dansen som man relaterar Spanien mest till. Det är utan tvekan en dans som har åkt jorden runt och som tusentals olika professionella och amatörer utövar med glädje och glöd. Flamencon uttrycker på så sätt i andan av sitt ljud en djup melankoli, fast i rörelsen en sensualitet som kulminerar i röst och rytm, i handflatorna som är ett svar på det ena steget efter det andra, skorna som talar med golvet i ett konstant erkännande av tiden som slår av sulan och golvet. Sensualiteten av sången och kroppen kombineras, tillsammans med en stor dos av historia.