Den kulturella festivalen för samtida audiovisuell konst som går under namnet Transmediale, firar sitt tjugoårsjubileum i Berlin mellan den 31 januari och den 5 februari http://www.transmediale.de/ det är ett evenemang som startades redan 1988 under namnet VideoFilmFest under ledning av Micky Kwella.

Med det grundläggande målet att erbjuda en platform för att sprida de elektroniska medieproduktionernna som inte passar in på de traditionella filmfestivalerna som Berlinale har evenemanget upplevt en ihållande och snabb utveckling som bäst illustreras av antagandet av det aktuella namnet under 1997/98, under de senaste fem åren av det tjugonde århundradet kunde man erbjuda ett heltäckande program med olika multimediala konstformer inklusive musik och kultur på diverse nattklubbar.

Faktum är att Transmediale 1999, med en ny intendent och en oberoende ekonomisk finansiering, fick ett nytt appendix som särskilt tillägnas konstvärlden och den elektroniska musiken, ett samtida och experimentellt brett digitalt utbud av konstnärliga och sociala aktiviteter som syftade till att utveckla kulturen bakom musiken. Ursprungligen kallades man för Club Transmediale och sedan 2011 för CTM-festivalen för innovativ musik och besläktade konstarter, denna parallella festival har i huvudsak intresserat sig för att utforska korsningar mellan det banbrytande samtida soundet som inbäddas i den kulturella samhällsstrukturen och dess sociala och tekniska förändringar samt andra konstformer och kulturer. Under 2012 kommer temat att kretsa kring begreppet det spektrala

Med hjälp av det spektrala närmar sig festivalen en serie estetiska verk från det förflutna och deras specifika utopier eller dystopier och den lömska karaktären av multimedians hallucinatoriska effekter och audiovisuella upplevelser som genom olika element såsom mystik, psykotropi och det ockulta överlappas i olika lager och blir till en tillfällig vardaglig form av alkemi eller ett euforiskt förkastande av den fysiska närvaron som konstruerar verkligheten och för att lämna eller driva ut vålnaderna i varje enskilt fall.

I dagordningen för den tjugofemte upplagan av Transmediale, under konstnärlig ledning av Kristoffer Gansing, försöker man att både blicka tillbaka och omdefiniera sig i linje med en framtida tillväxt. Därför har man beslutat att eliminera konkurrensen och priserna (inklusive den teoretiska sektionen som består av ett bostadsprogram för konstnärlig forskning) genom att tydligt välja en tematisk strategi för att skapa balans mellan festivalens olika delar vilket gör att det mer liknar de kriterier konstkuratorerna sätter upp och skapar därmed en närmare relation med Transmediale-communityn.

Frågan som årets upplaga kommer att kretsa kring är oförenligheten, något som är en väsentlig förutsättning för kulturella produktioner under kristider.

Paul Oilzum

Om du hyr lägenheter i Berlin vid denna tidpunkt och dessutom är intresserad av kulturen runt den elektroniska musiken och den samtida visuella konsten så får du helt enkelt inte missa Transmediale, en festival utan motsvarighet någon annanstans i Europa.

Kontakta mig 

Översatt av: Henrik Johannesen
Kontakta mig

Det är nu nästan fjorton år sedan Lauryn Hill, som är aktuell med en mycket efterlängtad konsert i Berlin den 26 januari (http://www.tempodrom.de/ms._lauryn_hill_2012-01-26_20.html), överraskade alla och envar med sitt första soloalbum The Miseducation av Lauryn Hill, en klassiker från dag ett som idag, under det andra decenniet av det nya årtusendet, utan tvekan har klarat tidens test.

Naturligtvis hade det varit svårt att hitta någon som inte hade höga förväntningar på sångaren i Fugees, men alla dessa förväntningar överträffades med råge av detta album från ett årtionde som kännetecknades mer ett rikt musikaliskt omfång än för dess minnesvärda album. En av artisterna som gjorde att den oberoende musiken toppade listorna och som under flera år fungerade som ett landmärke inom populärkulturen och som en brygga mellan olika generationer genom att uppdatera en tradition av att inte förlora sig själv i den moderna tidens frenetiska puls.

Lauryn Hill har i en av hennes sällsynta intervjuer sagt att detta var ett av målen med albumet, att uppdatera du duans gamla vokalharmonier (doo wop) som hon lärde sig att älska när hon lyssnade till föräldrarnas skivsamlingar och klä dessa i en dräkt av samtida ljud som människorna i hennes generation identifierade sig med såsom hip-hop, reggae och R&B skickligt sammansmält med anden från soulen.

Det skulle vara svårt att nämna ett verk som samtidigt rönt både så pass stora konstnärliga och kommersiella framgångar. Lauryn Hill var den första att förvånas över att detta album, som kom från djupet av hennes hjärta och med största ärlighet gjorde entré i musikvärlden med en musik som var så intim och personlig men tydligen var det miljontals andra människor som också ville höra exakt samma ljud och rytmer. I slutet av 1998, året albumet släpptes, var det nästan omöjligt att hitta en branschtidning som inte listade Miseducation of Lauryn Hill som ett av årets bästa album, i februari 1999 vann hon fem av de elva Grammy Awards hon nominerades till, däribland Album of the Year och albumet kom att spela en avgörande roll för att bana vägen för hip-hopens integration i populärkulturen, en utveckling hon stod bakom tillsammans med artister som Outkast, Jay-Z och DMX.

Så kanske var det väntat om man tänker på till exempel Juan Rulfom som bara ger enstaka akustiska uppträdanden och ett framträdande på MTV följt av tystnad, som till stor del påvisar det uppenbara förakt Hill känner inför berömmelsens värld.

Paul Oilzum

Därav anledningen till att hennes konsert är en händelse som kommer vara något utöver det vanliga. Vi förstår att du inte under några omständigheter skulle vilja missa den om du hyr lägenheter i Berlin under dessa datum.

Kontakta mig 

Översatt av: Henrik Johannesen
Kontakta mig

Mellan den 20 och den 29 januari ägnar utställningscentret Messe Berlin i stadsdelen Charlottenburg 26 av sina salar åt den 77:e upplagan av den Internationella Gröna Veckan som är ett av de mest kända evenemangen i Tyskland och som lockat mer än 78 000 utställare och 30 miljoner besökare sedan starten för mässan för 86 år sedan.

Trots att ursprunget går tillbaka till 1926 då en femtedel av stadens yta fortfarande ägnades åt jordbruk och grönsaksodlingar (man beräknar att Berlin hade inte mindre än 45 000 hästar, 25 000 grisar och 21 000 mjölkkor samt en halv miljon fjäderfä samtidigt som närmare 200 000 berlinare hade odlingar på egna odlingslotter) så fortsätter det att vara en lokal marknad som med tiden kommit att bli den största mässan för mat, jordbruk och grönsaksodling i världen, där dussintals länder ges möjlighet att presentera ett brett utbud av jordbruksprodukter till en enorm publik från alla kontinenter.

Den snabba expansion som den Gröna Veckan hade under 20- och 30-talen hängde till stor del samman med de många tekniska och vetenskapliga uppfinningar som presenterades under mässan, så som en intressant maskin som visade att hundarna bara följde de spår som människorna lämnade men inte dess lukt, och en gigantisk, roterande maskin som lyckades hålla äggen fräscha under ett helt år.

Mässans utmärkande symbol, två stiliserade, gula veteax som graciöst korsar varandra i vinden framför en grön fond, designades 1935 i enlighet med art-decó-estetiken av Wilhelm Hölter och fortsätter än idag vara evenemangets symbol. Några få år senare kom kriget vilket hindrade den Gröna Veckan att komma tillbaka förrän 1949, under särskilt svåra omständigheter (de tre västliga delarna av staden hade bara tillgång till elektricitet mellan klockan elva på natten och klockan ett i gryningen samt mellan klockan nio och elva på morgonen), vilket inte hindrade presentationen av en häpnadsväckande gurka på nästan tre kilo och en pumpa på mer än fyrtio kilo. På grund av bristen på mat finns det dem som menar att detta var den mest ärofyllda delen av mässans historia, några år då det nästan fanns en magisk dimension över mässan som manifesterades med scenografiska trollkonster och övertygande kartongmodeller av skinka och korv.

Trots allt detta upphörde inte mässan att växa utan övervann istället alla svårigheter, däribland byggandet av den ondskefulla Berlinmuren 1961. Exakt ett år senare firade den Gröna Veckan sin första upplaga som internationell mässa, nästan som en reaktion av trots.

För mer information: http://www.gruenewoche.de/

Paul Oilzum

Det var efter murens fall och i samband med Tysklands enande som den Gröna Veckan fick sitt definitiva erkännande och blev till det imponerande och massiva arrangemang som det idag är. Missa inte att besöka det när du hyr lägenheter i Berlin

Kontakta mig 

Översatt av: Kristian Lönner

Mellan den 20 och den 29 januari ägnar utställningscentret Messe Berlin i stadsdelen Charlottenburg 26 av sina salar åt den 77:e upplagan av den Internationella Gröna Veckan som är ett av de mest kända evenemangen i Tyskland och som lockat mer än 78 000 utställare och 30 miljoner besökare sedan starten för mässan för 86 år sedan.

Trots att ursprunget går tillbaka till 1926 då en femtedel av stadens yta fortfarande ägnades åt jordbruk och grönsaksodlingar (man beräknar att Berlin hade inte mindre än 45 000 hästar, 25 000 grisar och 21 000 mjölkkor samt en halv miljon fjäderfä samtidigt som närmare 200 000 berlinare hade odlingar på egna odlingslotter) så fortsätter det att vara en lokal marknad som med tiden kommit att bli den största mässan för mat, jordbruk och grönsaksodling i världen, där dussintals länder ges möjlighet att presentera ett brett utbud av jordbruksprodukter till en enorm publik från alla kontinenter.

Den snabba expansion som den Gröna Veckan hade under 20- och 30-talen hängde till stor del samman med de många tekniska och vetenskapliga uppfinningar som presenterades under mässan, så som en intressant maskin som visade att hundarna bara följde de spår som människorna lämnade men inte dess lukt, och en gigantisk, roterande maskin som lyckades hålla äggen fräscha under ett helt år.

Mässans utmärkande symbol, två stiliserade, gula veteax som graciöst korsar varandra i vinden framför en grön fond, designades 1935 i enlighet med art-decó-estetiken av Wilhelm Hölter och fortsätter än idag vara evenemangets symbol. Några få år senare kom kriget vilket hindrade den Gröna Veckan att komma tillbaka förrän 1949, under särskilt svåra omständigheter (de tre västliga delarna av staden hade bara tillgång till elektricitet mellan klockan elva på natten och klockan ett i gryningen samt mellan klockan nio och elva på morgonen), vilket inte hindrade presentationen av en häpnadsväckande gurka på nästan tre kilo och en pumpa på mer än fyrtio kilo. På grund av bristen på mat finns det dem som menar att detta var den mest ärofyllda delen av mässans historia, några år då det nästan fanns en magisk dimension över mässan som manifesterades med scenografiska trollkonster och övertygande kartongmodeller av skinka och korv.

Trots allt detta upphörde inte mässan att växa utan övervann istället alla svårigheter, däribland byggandet av den ondskefulla Berlinmuren 1961. Exakt ett år senare firade den Gröna Veckan sin första upplaga som internationell mässa, nästan som en reaktion av trots.

För mer information: http://www.gruenewoche.de/

Paul Oilzum

Det var efter murens fall och i samband med Tysklands enande som den Gröna Veckan fick sitt definitiva erkännande och blev till det imponerande och massiva arrangemang som det idag är. Missa inte att besöka det när du hyr lägenheter i Berlin

Kontakta mig 

Översatt av: Kristian Lönner

Divided Heaven, 1945-1968. Samlingen, som visas på Neue Nationalgalerie i Berlin, är en av de mest intressanta utställningarna om denna avgörande period i den tyska och hela världens historia, där konsten influerades av de på varandra följande händelserna som kom att förändra det geopolitiska utseendet i världen. Denna utställning är fortsättningen på ett projekt som i sin första etapp hette Moderna Tideroch som täckte in konstens utveckling under perioden 1900-1945.

Utställningens namn Divided Heaven är tagen efter romanen av den tyska författarinnan Cristia Wolf som gavs ut 1963 och som handlar om problemen i Östtyskland och som skildrar ett par som återvänder till de östra delarna av Berlin, bara några dagar innan muren började att byggas. Romanen vann Heinrich Mann-priset och översattes till flera andra språk.

Utställningen är ett eko av denna roman och den påverkan politiken hade på tusentals människor som förblev fångar av en eller annan regim. Utställningen försöker visa hur de uppsatta barriärerna krossades av konstnärliga visioner från båda håll om de ideologiska barriärerna, motsatta stilar och estetiska strömningar bortom det samtida.

Perioden som denna utställning går igenom är åren 1945 till 1968 och handlar om slutet av andra världskriget och majrevolterna 1968 med de stora sociala protesterna som genomfördes runt om i världen. Under denna tid inträffade också kriget i Vietnam, den förste människan i rymden och på månen, byggandet av Berlinmuren samt Kubakrisen. Kort sagt, världen skakades om på ett sätt som också lämnade spår i konstnärernas skapande och det blandades också in i kampen om de mänskliga rättigheterna.

Till denna utställning har man samlat ihop verk från sex olika konstnärer: Wilhelm Lachnt, Ernst Wilhelm Nay, Sigmar Polke, Werner Tübke, Georg Baselitz och Renato Guttuso. Genom deras verk berättas historien Divided Heaven. 1945 – 1968. Samlingen.

Wilhelm Lachnit (1899-1962) är närvarande med sitt verk Titere från 1948. Lachnit var medlem i det kommunistiska partiet och var en självständig konstnär. Hans måleriska verk har reminiscens från den tidiga expressionismen som i Titere är mycket tydligt när det gäller användningen av färger och dess struktur och stilen i detta verk påminner om en tidig period hos Picasso. 1933 ansåg nazisterna att Lachnits verk vara depraverat och hans verk konfiskerades och hans själv anhölls.

Ernst Wilhelm Nay var också tysk konstnär som hade en lång artistisk karriär som han inledde 1921 när han började att måla. 1925 började han studera tillsammans med Kart Hofer vid Berlins akademi. Under många år studerade han verk från Picasso, Matisse och Kichner. Under 60-talet ägande han sig åt abstrakt konst.

Sigmar Polkes (1941-2010) specialitet var hans kapacitet att experimentera med olika stilar, men hans teman koncentrerades alltid kring politiska och sociala händelser under 1900-talet, som bland annat verket Dublín som återspeglar den irländska konflikten.

För mer information: http://www.smb.museum/smb/kalender/details.php?lang=en&objID=29845

Nancy Guzman

En utmärkt möjlighet för detta nyår är att hyra en lägenheter i Berlin så du har möjlighet att närvara vid denna utställning som man bara inte får missa.

Kontakta mig 

Översatt av: Kristian Lönner

Tanz Der Vampire är en musikal på tyska av Jim Steinman och Michael Hunze. Den är baserad på den fantastiska filmen Vampyrernas natt av den mytomspunna franske regissören Roman Polanski. Filmen spelades in 1967 och Polanski deltar också som skådespelare i rollen som Alfred. Musikalen hade premiär i Wien 1997 och sedan dess har den turnerat runt i stora delar av Europa och nått en stor succé. Efter sina första steg i Österrike har evenemanget även hållits i Tyskland, på Broadway (USA), Estland, Polen, Japan, Ungern, Belgien, Ryssland och Finland. Nu återvänder den för andra gången till Berlin där den redan har visats under åren 2006 och 2008.

Verkets handling baseras på en resa som professor Ambrosius och hans elev Alfred gör till Transsylvanien. Både flyttar till Rumänien och under berättelsens gång inträffar flera oroväckande händelser som tycks bekräfta professorns misstankar om att det existerar vampyrer.

Efter att ha tagit in på ett vandrarhem lägger de märke till den skräck som präglar lokalinvånarna när de pratar om händelserna och deras iver att förneka vampyrernas existens. Med trots det blir de båda varse hur befolkningen samlar ihop stora mängder vitlök, såväl vid sina dörrar som vid sina fönster. Alfred förälskar sig i Sarah, den unga och mycket vackra dottern till Shagal, vandrarhemmets ägare. Sarah är också åtrådd av den elake greven Krolock, som professor Ambrosius känner starka misstankar inför. I verkligheten är Krolock den härskande vampyren som förför den unga Sarah med löften om makt och rikedom, allt för att få med henne till hans slott. Fadern till dottern, Shagal, ger sig ut på efterforskningar men blir biten av vampyrerna innan några bybor hittar honom nedfrusen och utan en droppe blod, och på världshuset dit han förs återuppstår han och flyr. Professorn och Alfred följer efter till Krolocks boning som vänligt nog ger dem tillåtelse, dock med mörka intentioner. Herbert, greve Krolocks homosexuelle son, blir intresserad av professorns unge medhjälpare medan Ambrosius fascineras över grevens bibliotek. Greven avslöjar till slut gästernas intentioner och han beslutar sig för att göra dem till vampyrer, men dock efter den dans som hålls bland vampyrerna samma natt. I tumultet försöker Ambrosius och Alfred fly och rädda den vackra Sarah. Det är en febril, underhållande och känslosam terrorkomedi som du inte bör missa.

Föreställningarna i Berlin har hållits sedan den 16 november i år och pågår fram till den 29 april 2012. Valet av plats för detta speciella evenemang har fallit på Theater des Westens. Biljettpriserna varierar från 36 euro för de mest ekonomiska, till 100 euro för de med bäst platser. För mer information, besök följande hemsida: http://www.danceofthevampires.com/

Fernando Paterna

Berlin är huvudstad i Tyskland och en av de mest intressanta städerna i Europa. Om du funderar på att besöka den och se föreställningen “Tanz der Vampire”, så rekommenderar vi att du tittar på möjligheterna att hyra lägenheter i Berlin

Översatt av: Kristian Lönner

Varje dag väljer fler och fler familjer att tillbringa julen någon annanstans än hemma. Det är kanske onödigt att säga det men den överväldigande delen anser att Berlin är ett perfekt resmål i adventstider. Förhoppningsvis kan även snön lägga sig så att det efterlängtade jullandskapet man ser på julkorten blir verklighet.

Men Berlin är mer dess imponerande museumö, konstgallerimuren eller en rundtur bland stadens landmärken (från Brandenburger Tor till renoverade Potsdamer Platz), staden har ett brett utbud av fritidsaktiviteter som ibland är ganska okända för besökarna.

Något man som resenär inte bör missa när man åker till Berlin i mitten av december är alla julmarknader där man hittar tyska delikatesser, hantverk, leksaker och smycken. Besök dem för att få ut så mycket som möjligt av vistelsen eller för att köpa julklappar och gåvor till dina nära och kära, på Berlins loppmarknader kan du hitta de mest originella och ekonomiska prylarna till jul eller nyår. Det första hörnet i adventstidens magiska shoppingtriangel ligger i ett barockpalats. Om Charlottenburg är obligatoriskt vilken tid som helst på året är det verkligen ett måste i adventstider. Den överväldigande skönheten kommer dels av den spektakulär presentation med sin eleganta belysning och dels från utomhusmarknaden (i uppvärmda tält) som samlar 150 olika marknadsstånd. Här kan du gå igenom alla germanska kulinariska läckerheter (från Rhens fina viner till den berömda korven och den varmt rekommenderade chokladen).

Förutom de nationella delikatessenar säljer man hantverk av alla dess slag med särskild fokus på smycken i glas. Priserna är, som ni kan föreställa er, ganska konkurrenskraftiga. Det finns ett till måste för den som besöker Berlin och dess marknader i juletid, speciellt den som reser med barn (då man erbjuder många handgjorda leksaker), man drar nämligen igång (från den 24 november till 31 december) den emblematiska Gendarmenmarkt. Precis vid Berlin Concert Hall (Konzerthaus) där man, om man är ute i god tid, kan njuta av en särskild julkonsert flankerad av två katedraler (den katolska franska och den lutherska tyska) och även fylla på förrådet på Gendarmenmarkt med praktiskt taget allting. Du hittar också de typiska korvarna och Glühwein, ett vitt vin smaksatt med kryddor som man dricker varm. Det tredje hörnet i triangeln är den eleganta Anenyn Unter den Linden som ligger nära Operan. Mest anmärkningsvärt är deras dekorativa föremål av keramik.

Candela Vizcaíno

Äntligen både lokal mat och billiga och originella julklappar som kan avnjutas hemma eller i din lägenheter i Berlin

Kontakta mig 

Översatt av: Henrik Johannesen
Kontakta mig

Kollektionen “Peace collection” var en av de mest framstående på modemässan som hölls i Berlin i somras, men det som verkligen gör den så speciell bortsett från dess vackra, moderna och kvinnliga mönster, är begreppet “hållbart mode”, en poetisk konstruktion av märket Mayer, som mycket väl återknyter kreationerna med den fria själen och denna innovativa och konstnärliga stad.

Med enkla ord handlar det om återanvändning av återvunnnet material för att skapa och formge nya kläder, men det är inte bara detta som gjort Mayer känt som ett varumärke med unga formgivare som har lyckats sticka ut med en speciell identitet i varje klädesplagg. År 2006 lanserade de sin berömda “Peace collection” i den mångkulturella och mångkonstnärliga stadsdelen Mitte där kollektionen snabbt blev känd för att lansera en diskurs med socialt engagemang i samband med sina designerkläder. För Mayer är det inte tillräckligt att göra kläder med innovativ design utan man vill också vara en del av detta, av människan och framför allt själen som är utgångspunkten för Mayers kollektion, en antroposofisk syn på modet. Samtidigt har de inspirerats av det japanska modet, speciellt Johji Yamamoto, tekniken som använts av Christine och belysts av arbetsgivaren som arbetat med samma modell, vilket resulterat i mer rörliga och kläder i varierade och korta varianter.

Den berömda hållbara designen som blivit så berömd i Berlin och kommer nu till resten av Europa och världen är främst baserad på återanvändning av tyger från tidigare århundraden som till exempel filtar, rockar, vävda tyger osv. Genom att ha arbetat med japansk teknik har man lyckats bemästra den polerade designen som passar perfekt på den kvinnliga kroppen. Sanna konstverk med ett socialt innehåll som passar perfekt för stadsdelen Mitte.

Luz Obscura

Hyr lägenheter i Berlin och bekanta dig med Christine Mayers senaste modetrender i den populära stadsdelen Mitte. Njut av konsten och kreativiteten i den tyska huvudstaden.

Kontakta mig 

Översatt av: Henrik Johannesen
Kontakta mig

Ett bra ställe för att njuta av musik och underhållning är Kater-Holzig som erbjuder en meny som inbjuder till att bli en sann stamgäst på denna bar, och som revolutionerar koncepten för festlokaler med god smak i Berlin.

Stället ligger på Köpenickerstrasse 50, 10179, mittemot det största ockuperade huset i Europa och omringad av nöjesställen där man genomför Open Air. Området anses vara en attraktion för den som är intresserad av alternativt mode, mitt bland all mångfald.

Namnet Kater Holzig är en kombination av Kater, katt eller bakfull, och Holzig som betyder tjockskalle, vilket skapar en särskild nöjesbetydelse. Arvtagare till den legendariska Bar25 som stängde igen sina portar 2010 för att ge plats åt detta nya koncept och detta ställe som är mer än en bar, mer än en restaurang eller en festlokal med livemusik. Det har allt som behövs för att man ska kunna njuta utan att tänka på tiden.

Stället, som ligger i en gammal fabrik för återvunnen tvål, har gjorts i ordning för att ha den bästa musikaliska akustiken och en scen som kan ta emot olika grupper inom elektronisk musik och ge utrymme för alla typer av musik där publiken kan njuta fram till morgontimmarna utan att spräcka trumhinnan.

Interiören är designad med trä, rått tegel och dekorerad med graffiti och detaljer som gör stället unikt och varmt och där inget lämnas utanför klubben utan där alla stilar får möjlighet att delas på samma ställe.

Deras meny är en ren present för gommen. Från vegetarisk mat till utsökta specialiteter med myskdjur vilket är en unik, privilegierad gourmeträtt. Ett bra utbud av sallader med torkade tomater och basilikaolja, och alla produkter är naturella med en garanti om att de är gjorda av dem själva. Om du gillar delikatesser med kött från anka så bör man prova på karamelliserade ankben med frikadeller av hasselnöt och rödkol med en ölsalsa. Men dessa rätter stannar inte här, vildris med grönsaker är en delikatess som få andra restauranger erbjuder med samma kulinariska kvalitet till det priset.

För att inte begå misstaget att ta sig hit för finna restaurangen stängd, så är det bäst att boka i god tid, så att du säkert kan få njuta av dessa delikatesser, vars främsta egenskap är att de är gjorda av organiska produkter samt med en ren produktion, ett koncept som anpassar sig till de stora förändringar som dagens konsumenter kräver.

Restaurangen är öppen tisdag till lördag från klockan 18.00. Det är stängt söndagar, helgdagar och måndagar och man går in från Michael Kirchstrasse 22.

Men Kater-Holzig är också ett kafé som är öppet tisdag till lördag mellan kl 10.00 och 17.00 för den som som vill ha ett trevligt samtal i en behaglig och avslappnad miljö.

För mer information: http://www.katerholzig.de/

Nancy Guzman

Om du vill tillbringa några trevliga dagar för att skingra pressen kring nyår, då är det bäst att hyra lägenheter i Berlin och ta del av “bakfyllefesterna” på Kater-Holzig, ett ställe som har allt, så boka din lägenhet i Berlin och ta del av festerna och restaurangen så du inte missar denna fantastiska möjlighet.

Kontakta mig 

Översatt av: Kristian Lönner

En antik byggnad, välbevarad, med gipslister och arabesker på framsidan och en skylt i mitten som identifierar den som ett internetkafé. Ett militärläger som ser extremt ordnat ut från luften med ljusgröna butiker som får det att vagt påminna om ett romerskt läger. En man som håller sin unga dotter i sina armar bara ett par år innan de spektakulära antika ruinerna… Så ser Simon Norfolks bilder om Afghanistan ut: märkligt lugna stunder mitt i kriget, med en underlig kontrast i det dagliga livet och undantagstillståndet, den antika historian och den plötsliga moderniteten, de hisnande bergen och militariserade öknarna.

Norfolk är en brittisk fotograf som föddes i Lagos (Nigeria) 1963 och började sin karriär som fotojournalist men övergick gradvis till landskapsfotografering eftersom han fascineras av det sätt på vilket krigets destruktiva natur drabbar landskapets skönhet. Hans senaste verk, Norfolk + Burke. Fotografier av kriget i Afghanistan, ställs för närvarande ut på galleriet Moeller Fine Art de Berlin, där Norfolk återskapar och hyllar bilderna av en känd irländsk fotograf som föddes under 1800-talet och kallades Burke. Mellan 1878 och 1880 skickades Burke till Afghanistan som officiell fotograf, mer specifikt till en brittisk bas i Murree, relativt nära Abbottabad. Hans arbete var att dokumentera det anglo-afghanska kriget: en del av hans fotografier publicerades i Londontidningen The Graphic medan andra har samlats i album och visats för militärer och koloniala administratörer vid speciella tillfällen.

Man tror att Burkes fotografier var de första som togs i Afghanistan… Lyckligtvis har Burke inte bara fotograferat soldater och militära scener utan en del av hans bilder visar en mänsklig aspekt och även kritik: porträtt av människor, gatuscener, landskap och situationer som sticker ut med sin enkelhet och elegans. Besluten att se över hans arbete kom Norfolk att resa till Afghanistan för att inte bara kopiera Burkes foton utan även att omtolka dem i ljuset av det senaste kriget i Afghanistan. Dialogen mellan Burkes gamla bilder och Norfolks bilder 130 år senare ger en fullständig etnologisk och sociologisk bild av landet och väcker en rad oundvikliga reflektioner kring imperialism, kolonialism och hur konflikter som kan tyckas övervunna kan överleva i fast förankrade i samhället under årtionden. Utställningen som exponeras på Moeller Fine Art har visats på Tate Modern och andra stora gallerier och omfattar 65 bilder: 30 av Burke och 35 av Norfolk. Den är uppdelad i tre huvudavdelningar: militärbaser, porträtt och stads- eller landsbygdsbilder.

Josep Lapidario

Utställningen erbjuder dig en unik möjlighet att skapa dig en mångfacetterad bild av ett land som ofta nämns men som få egentligen känner till. Det gäller att skynda sig eftersom utställningen bara pågår fram till lördag den 12 november! När du hyr lägenheter i Berlin rekommenderar vi starkt att du besöker 11 Tempelhoff Ufer och följer stegen dessa två fotografers upptäcktsresaranda…

Kontakta mig 

Översatt av: Henrik Johannesen
Kontakta mig