Blog – Barcelona, Berlin, Madrid and Paris

Det är nu nästan fjorton år sedan Lauryn Hill, som är aktuell med en mycket efterlängtad konsert i Berlin den 26 januari (http://www.tempodrom.de/ms._lauryn_hill_2012-01-26_20.html), överraskade alla och envar med sitt första soloalbum The Miseducation av Lauryn Hill, en klassiker från dag ett som idag, under det andra decenniet av det nya årtusendet, utan tvekan har klarat tidens test.

Naturligtvis hade det varit svårt att hitta någon som inte hade höga förväntningar på sångaren i Fugees, men alla dessa förväntningar överträffades med råge av detta album från ett årtionde som kännetecknades mer ett rikt musikaliskt omfång än för dess minnesvärda album. En av artisterna som gjorde att den oberoende musiken toppade listorna och som under flera år fungerade som ett landmärke inom populärkulturen och som en brygga mellan olika generationer genom att uppdatera en tradition av att inte förlora sig själv i den moderna tidens frenetiska puls.

Lauryn Hill har i en av hennes sällsynta intervjuer sagt att detta var ett av målen med albumet, att uppdatera du duans gamla vokalharmonier (doo wop) som hon lärde sig att älska när hon lyssnade till föräldrarnas skivsamlingar och klä dessa i en dräkt av samtida ljud som människorna i hennes generation identifierade sig med såsom hip-hop, reggae och R&B skickligt sammansmält med anden från soulen.

Det skulle vara svårt att nämna ett verk som samtidigt rönt både så pass stora konstnärliga och kommersiella framgångar. Lauryn Hill var den första att förvånas över att detta album, som kom från djupet av hennes hjärta och med största ärlighet gjorde entré i musikvärlden med en musik som var så intim och personlig men tydligen var det miljontals andra människor som också ville höra exakt samma ljud och rytmer. I slutet av 1998, året albumet släpptes, var det nästan omöjligt att hitta en branschtidning som inte listade Miseducation of Lauryn Hill som ett av årets bästa album, i februari 1999 vann hon fem av de elva Grammy Awards hon nominerades till, däribland Album of the Year och albumet kom att spela en avgörande roll för att bana vägen för hip-hopens integration i populärkulturen, en utveckling hon stod bakom tillsammans med artister som Outkast, Jay-Z och DMX.

Så kanske var det väntat om man tänker på till exempel Juan Rulfom som bara ger enstaka akustiska uppträdanden och ett framträdande på MTV följt av tystnad, som till stor del påvisar det uppenbara förakt Hill känner inför berömmelsens värld.

Paul Oilzum

Därav anledningen till att hennes konsert är en händelse som kommer vara något utöver det vanliga. Vi förstår att du inte under några omständigheter skulle vilja missa den om du hyr lägenheter i Berlin under dessa datum.

Kontakta mig 

Översatt av: Henrik Johannesen
Kontakta mig

Tags: berlin, do wop, Lauryn Hill, musik, R

Mellan den 20 och den 29 januari ägnar utställningscentret Messe Berlin i stadsdelen Charlottenburg 26 av sina salar åt den 77:e upplagan av den Internationella Gröna Veckan som är ett av de mest kända evenemangen i Tyskland och som lockat mer än 78 000 utställare och 30 miljoner besökare sedan starten för mässan för 86 år sedan.

Trots att ursprunget går tillbaka till 1926 då en femtedel av stadens yta fortfarande ägnades åt jordbruk och grönsaksodlingar (man beräknar att Berlin hade inte mindre än 45 000 hästar, 25 000 grisar och 21 000 mjölkkor samt en halv miljon fjäderfä samtidigt som närmare 200 000 berlinare hade odlingar på egna odlingslotter) så fortsätter det att vara en lokal marknad som med tiden kommit att bli den största mässan för mat, jordbruk och grönsaksodling i världen, där dussintals länder ges möjlighet att presentera ett brett utbud av jordbruksprodukter till en enorm publik från alla kontinenter.

Den snabba expansion som den Gröna Veckan hade under 20- och 30-talen hängde till stor del samman med de många tekniska och vetenskapliga uppfinningar som presenterades under mässan, så som en intressant maskin som visade att hundarna bara följde de spår som människorna lämnade men inte dess lukt, och en gigantisk, roterande maskin som lyckades hålla äggen fräscha under ett helt år.

Mässans utmärkande symbol, två stiliserade, gula veteax som graciöst korsar varandra i vinden framför en grön fond, designades 1935 i enlighet med art-decó-estetiken av Wilhelm Hölter och fortsätter än idag vara evenemangets symbol. Några få år senare kom kriget vilket hindrade den Gröna Veckan att komma tillbaka förrän 1949, under särskilt svåra omständigheter (de tre västliga delarna av staden hade bara tillgång till elektricitet mellan klockan elva på natten och klockan ett i gryningen samt mellan klockan nio och elva på morgonen), vilket inte hindrade presentationen av en häpnadsväckande gurka på nästan tre kilo och en pumpa på mer än fyrtio kilo. På grund av bristen på mat finns det dem som menar att detta var den mest ärofyllda delen av mässans historia, några år då det nästan fanns en magisk dimension över mässan som manifesterades med scenografiska trollkonster och övertygande kartongmodeller av skinka och korv.

Trots allt detta upphörde inte mässan att växa utan övervann istället alla svårigheter, däribland byggandet av den ondskefulla Berlinmuren 1961. Exakt ett år senare firade den Gröna Veckan sin första upplaga som internationell mässa, nästan som en reaktion av trots.

För mer information: http://www.gruenewoche.de/

Paul Oilzum

Det var efter murens fall och i samband med Tysklands enande som den Gröna Veckan fick sitt definitiva erkännande och blev till det imponerande och massiva arrangemang som det idag är. Missa inte att besöka det när du hyr lägenheter i Berlin

Kontakta mig 

Översatt av: Kristian Lönner

Tags: Art Decó, återförening, berlin, Berlinmuren, grönsaksodling, jordsbruk, mässa, Wilhem Hölter

Mellan den 20 och den 29 januari ägnar utställningscentret Messe Berlin i stadsdelen Charlottenburg 26 av sina salar åt den 77:e upplagan av den Internationella Gröna Veckan som är ett av de mest kända evenemangen i Tyskland och som lockat mer än 78 000 utställare och 30 miljoner besökare sedan starten för mässan för 86 år sedan.

Trots att ursprunget går tillbaka till 1926 då en femtedel av stadens yta fortfarande ägnades åt jordbruk och grönsaksodlingar (man beräknar att Berlin hade inte mindre än 45 000 hästar, 25 000 grisar och 21 000 mjölkkor samt en halv miljon fjäderfä samtidigt som närmare 200 000 berlinare hade odlingar på egna odlingslotter) så fortsätter det att vara en lokal marknad som med tiden kommit att bli den största mässan för mat, jordbruk och grönsaksodling i världen, där dussintals länder ges möjlighet att presentera ett brett utbud av jordbruksprodukter till en enorm publik från alla kontinenter.

Den snabba expansion som den Gröna Veckan hade under 20- och 30-talen hängde till stor del samman med de många tekniska och vetenskapliga uppfinningar som presenterades under mässan, så som en intressant maskin som visade att hundarna bara följde de spår som människorna lämnade men inte dess lukt, och en gigantisk, roterande maskin som lyckades hålla äggen fräscha under ett helt år.

Mässans utmärkande symbol, två stiliserade, gula veteax som graciöst korsar varandra i vinden framför en grön fond, designades 1935 i enlighet med art-decó-estetiken av Wilhelm Hölter och fortsätter än idag vara evenemangets symbol. Några få år senare kom kriget vilket hindrade den Gröna Veckan att komma tillbaka förrän 1949, under särskilt svåra omständigheter (de tre västliga delarna av staden hade bara tillgång till elektricitet mellan klockan elva på natten och klockan ett i gryningen samt mellan klockan nio och elva på morgonen), vilket inte hindrade presentationen av en häpnadsväckande gurka på nästan tre kilo och en pumpa på mer än fyrtio kilo. På grund av bristen på mat finns det dem som menar att detta var den mest ärofyllda delen av mässans historia, några år då det nästan fanns en magisk dimension över mässan som manifesterades med scenografiska trollkonster och övertygande kartongmodeller av skinka och korv.

Trots allt detta upphörde inte mässan att växa utan övervann istället alla svårigheter, däribland byggandet av den ondskefulla Berlinmuren 1961. Exakt ett år senare firade den Gröna Veckan sin första upplaga som internationell mässa, nästan som en reaktion av trots.

För mer information: http://www.gruenewoche.de/

Paul Oilzum

Det var efter murens fall och i samband med Tysklands enande som den Gröna Veckan fick sitt definitiva erkännande och blev till det imponerande och massiva arrangemang som det idag är. Missa inte att besöka det när du hyr lägenheter i Berlin

Kontakta mig 

Översatt av: Kristian Lönner

Tags: Art Decó, återförening, berlin, Berlinmuren, grönsaksodling, jordsbruk, mässa, Wilhem Hölter

Vad handlar det om att besöka en stad? Only-Apartments säger det klart och tydligt: Vi är inte turister, vi är resenärer. Men inte alla i hela världen är verkligen resenärer, eller så vet de inte hur man gör eller så finns inte intresset. Kanske är det en fråga om tid och pengar som gör att det inte finns någon annan möjlighet än att använda sig av de turisttjänster som finns för att utforska staden. Ibland kan ett alternativ som “Bus Turístico” i Barcelona befria dig från en knipa om problemet är att din tid är begränsad. Du kan också utforska staden på egen hand under en dag om du känner för det.

Några av de fördelar som finns med turistbussarna är att de tillåter dig att se de centrala delarna av staden på en tur. Om det du önskar är att bara få närma dig på avstånd men till rätt saker att se, då kan det fungera för dig. Rundan tar normalt sett några timmar och presenteras på engelska för turister från alla möjliga håll. Du kan ta kort under resan och att se på staden från ett färdsätt som buss är en speciell erfarenhet. Gatornas rörelser genom fönstret eller från bussen öppnade överdel är helt säkert värdefulla.

En annan fördel med turistbussarna är att de tillåter en “familjär” upplevelse av staden. Det vill säga, det fungerar utmärkt att uppleva det med familjen. Om du reser med dina föräldrar, far- och morföräldrar som kanske är lite till åren och inte har varken tålamodet eller fysiken att promenera längs med gatorna i Barcelona, eller om du reser med dina barn och vandring känns tråkigt och stressande för dem, då är turistbussarna den bästa möjligheten att lära känna staden på, utan att behöva röra på sig. Ett bekvämt sätt att resa där man inte behöver oro sig för tidtabeller, folk på gatan, etc. På samma sätt är det om du bara har en dag på dig att se det viktigaste av Barcelona, så som de största avenyerna, de viktigaste byggnaderna av Gaudí och parkerna, så är det mest praktiska sättet att ta bussen.

Tidens som finns till för varje plats som ska ses, för varje sak att beskåda är alltid knapp. Kom också ihåg att när man reser i buss så är man en del av en grupp turister och under vissa tillfällen, så som vid busshållplatserna, kan det vara lite uttråkande. Samtidigt kan priset på resan kännas något dyrt och inte utformat för alla plånböcker. Återigen är frågan hur man bäst får en balans i resandet och hur man bäst kan utnyttja den tid som man har till förfogande för staden. Som alltid rekommenderar vi också att promenera så mycket som möjligt och förlora sig bland gatorna i Barcelona, och se attraktionerna på närhet och beblanda sig med folket. För mer information om Bus Turístico, klicka på följande länk. http://www.barcelonabusturistic.cat/

Alexa Ray

Hitta en lägenheter i Barcelona och lär känna denna vackra stad. Vilken tid på året som helst är bra för att utforska den katalanska huvudstaden. Massor av kultur väntar på dig på gatorna och i stadsdelarna.

Kontakta mig 

Översatt av: Kristian Lönner

Tags: 15M, ålder, äldre, arkitektur, buss, ekonomi, gator, guadi, katalonien, Katalonien uber alles, kris, parker, priser, promenera, resa, stad, torg, turism, turist, turister, utforska

Som en av de tveklöst största huvudfigurerna inom den katalanska modernismen så är Antoni Gaudí också en av de mest karaktäristiska, spanska arkitekterna. Han personliga stil på sina byggnationer har förändrat hela karaktären på Barcelona, en stad som är helt fundamental för varje resa till Spanien. Gaudís arkitektur är av en speciell, sensuell barockstil; kurvor som är invävda i ovala strukturer och ben son sticker ut lite här och var, allt omsvept i färger och en slags stramhet.

Samtidigt lyckades Gaudí förena i sina färdiga verk andra typer av konstformer, så som keramik, kakel, färgrika glasmålningar samt snickeri. Även om Gaudí var en av de som använde sig av neogotisk konststil så var det han som förde den katalanska modernismen till ytterligare en nivå i slutet av 1800-talet och början av 1900-talet.

Om man ägnar lite uppmärksamhet åt Gaudís arkitektur så finner man i hans design ett grundläggande närmande till naturen och en organisk karaktär i hans verk. Inflytandet av konst från Orienten är också mycket tydligt hos Gaudí; det är nästan omöjligt att inte känns av hans närhet till muslimska moskéer när det gäller hur stora kupoler tas in i det vardagliga rummet. Här kommer en kort lisa på byggnationer som Gaudí skapat och som är helt obligatoriska att besöka när man kommer till Barcelona.

Casa Batlló: Denna byggnad uppfördes år 1877 och den ligger på avenyn Passeig de Gracia. Det var Gaudí som sedan omformade byggnaden mellan åren 1904 och 1906. Den är också känd under namnet “Casa de los Huesos” eftersom det finns organisk-skelettliknande känsla i själva kompositionen och slutprodukten. Fönstren, interiören och ingångarna är irreguljära i sin stil och här syns mycket tydligt hur Gaudí förkastade de raka linjerna.

Casa Milà: Också känd som “La Pedrera” byggdes mellan åren 1905 och 1910 och blev inte helt klar förrän 1912. Även denna byggnad ligger på Passeig de Gracia i den välbesökta stadsdelen Eixample. Detta hus designades med några särskilda spirituella bibetydelser som var typiska för epoken. Bland annat finns katolska bilder på insidan så som jungfru Maria samt två ärkeänglar, något som bland mycket annat skapar en sensuell stil som gör att detta till en mycket speciell plats.

Sagrada Familia: Utan tvekan mästerverket av Gaudí. La iglesia de la Sagrada Familia som den är känd som blev nyligen erkänd som mindre basilika av påven Benedictus XVI. Byggandet av kyrkan inleddes runt 1882 men det var inte förrän året därefter som Gaudí tillkännagav sin delaktighet och gav det hela sina personliga touch. På så sätt influeras la Sagrada Familia av art nouveau och på samma gång av Gaudís egen speciella vision med markerade gotiska strukturer. Han fick dock aldrig slutföra detta verk som han ägnade sin sista år i livet åt.

Parque Güell: Denna vackra park ligger i stadsdelen Gracia, på kullarna som kallas för El Carmel. Den anlades mellan åren 1900 och 1914. Från Parque Güell är utsikten över Barcelona helt magnifik då man ser ända ner till havet och ut över det. Strukturen är också av en organisk stil som skapar olika nivåer av parken, och blir till en blandning av modernistisk arkitektur i en naturlig miljö, vilket har resulterat i en mycket speciell plats i staden.

Alexa Ray

Hitta  lägenheter i Barcelona och njut av Gaudís makalösa arkitektur samt det breda kulturella utbud som denna stad erbjuder.

Kontakta mig 

Översatt av: Kristian Lönner

Tags: antoni, arkitektur, art nouveau, casa batlló, casa milà, eixample, Gaudi, gotisk, Gracia, greve, invånare, katalansk, katalonien, Katalonien uber alles, la pedrera, modernism, parque güell, Poble sec, raval, religion, sagrada familia, självständighet, språk, tur, vandring

Fram till den 5 februari 2012 presenterar La Virreina Centre de la Imatge de Barcelona en stor retrospektiv utställning med fotografiska verk av den franska avantgardistiska 1900-talskonstnären Claude Cahun. Utställningen arrangeras av Jeu de Paume, från Paris, i ett samarbete med La Virreina Centre de la Imatge och The Art Institute of Chicago.

Parallellt med utställningen anordnar La Virreina en rad aktiviteter som lyfter fram Cahuns banbrytande natur och betonar värdet av hans estetik med några samtida diskurser om queerteori där sexualiteten presenteras som ett resultat av en social konstruktion, och inte biologisk, där han avvisar alla dessa kategorier som konstruerats via ett hegemoniskt synsätt, såsom homosexualitet, transsexualitet etc och som begränsar kulturtillhörigheten bakom dessa kategorier.

Bland aktiviteterna hittar vi konferensen Paris var en kvinna som visas upp den 10 januari och torsdagen den 19 januari står man värd för konferensen Surrealism (och) Queer, båda börjar 19:00 i Espai 4.

I salen Xavier Miserachs kommer man att visa Lizzie Thynnes film Playing a Part: the story of Claude Cahun (från 2011). Filmen är uppbyggd på tidigare opublicerade bilder som följer Cahuns surrealistiska estetik. Skapad med bilder från olika tidsepoker, intervjuer med kritiker som David Bate, Elisabeth Lebovici och Ann Caws som lyfter fram Cahuns roll inom konsten samt intervjuer med människor som kände honom och berättar anekdoter från hans liv.

Lucy Renée Mathilde Schwob, Claude Cahuns riktiga namn, föddes i Nantes (Frankrike) 1894 i en kulturellt förfinad atmosfär vilket ledde henne till att fokusera på litteraturen och bildkonsten, hon antog även en pseudonym för att hedra sin morfar Leon Cahun. Hennes världssyn med befrielsen av kroppen och själen gjorde att hon kom att hamna i en del konflikter under denna tid och därför kom att ignoreras av de mest framstående konstcirklarna.

Vid 26 års ålder flyttade hon till Paris med sin partner Suzanne Malherbe, som egentligen hette Marcel Moore, där hon började jobba som kolumnist för Mercure de France. Under den här perioden jobbade hon framförallt med författare som jobbade med dadaismen och surrealismen.

Parallellt med skrivandet och teatern ägnade sig Cahun åt fotografi och år 1929 publicerades hennes bilder i tidningen Bifur. Följande år publicerade hon sin självbiografi Aveux non avenus som illustrerar hennes fotomontage.

Cahun deltog i många politiska och fackliga aktiviteter och var aktivi föreningen för revolutionära författare och konstnärer tillsammans med Breton och Bataille, med vilka hon grundade tidningen Contre Attaque. Under andra världskriget ledde hennes antinazistiska aktioner med motståndsrörelsen till att hon greps.

Trots att hennes livsverk var föga känt under hennes livstid, är Cahun idag en referens för 1900-talets surrealism och avant-garde, liksom för den nya politiskt relaterade queerkampen.

För mer information: http://virreinacentredelaimatge.bcn.cat/es/claude-cahun

Nancy Guzman

Det finns inget bättre än lägenheter i Barcelona för en vecka fylld av vila och njutning, i januari kan du dessutom kolla in denna underbara utställning och lära dig om denna märkliga kvinna som verkade leva före sin tid.

Kontakta mig 

Översatt av: Henrik Johannesen
Kontakta mig

Tags: Audiovisuell, barcelona, bildkonst, Claude Cahun, dadaism, Föreläsningar, fotografi, konst, kultur, La Virreina Centre de la Imatge, queer, surrealism

Barcelona fortsätter med samma ansträngningar som tidigare för att inte erbjuda något särskilt. Det räcker med att titta på annonserna som gör reklam för fester, ställen, konserter och DJs så inser man att trots allt arbete är det egentligen ingenting särskilt som händer i Barcelona. Det är klart att staden är full av moderniteter. Men vad är egentligen modernt? Det är enkelt, den moderna människan är motsvarigheten till en “hipster”. Någon som klär sig väl, ser bra ut, klär sig i plagg från American Apparel och lyssnar på musik som är “kitsch” och gillar “det sjabbiga” eller värderar det som en högst estetisk stil. Generellt sett har en hipster i Barcelona anknytning till konsten som konstkritiker, konstkurator, konstnär eller dylikt. Karaktären “indierockern” sprider sig på Barcelonas gator och samma musik spelas natten lång: reggae, indie, electro, techno.

Många människor kommer till Barcelona och stannar där. Kanske beror det på att feststämningen är ständigt närvarande. På samma sätt dras människor in i händelsekedjor via Facebook: de sociala nätverken skapar händelser av ingenting. För att motverka hipstern fortsätter horderna av metalheads och hårdrockare att tro att Guns N ‘Roses kommer tillbaka i sin ursprungliga formation eller att Rage Against The Machine är sanna revolutionärer trots alla miljoner de tjänat och stödet till Kuba trots att man inte längre spelar. Eller skaran människor som fastnat på 60-talet och dess soul och groove, dessa gamla dinosaurier som insisterar på att den riktiga musiken kommer från 60-talet och att den riktiga rocken kommer från 50- och 60-talet och att den dog för alltid 1969.

Mot all denna lokala tristess, löjliga trender och söta ansikten fortsätter Manchester Bar i de gotiska kvarteren att erbjuda smakfullt mörka nätter i Barcelona. Med ett brett sortiment av cocktails och öl och med folk från hela världen som träffas på Manchester för en liten pratstund, lite bra musik och nya vänner. Med flera år på nacken som en viktig mötespunkt i Barcelonanatten ​​har har Manchester en plats i hjärtat hos alla dessa fans av britpop, new wave, madchester, grunge, gammal indie, postpunk och andra äkta delikatesser.

Freak N Roll är en fest där man även bjuder på det bästa av neo-psykedelia: Black Angels, Dead Mantra, Soft Moon, White Hills, The Blue Angel Lounge, Mugstar, Moon Duo samt andra nya band och absoluta klassiker som Spacemen 3, Loop, Brian Jonestown Massacre och Suicide. Lördagen den 7 januari bör du inte missa ytterligare en session med Freak N Roll på gotiska Manchester. För mer info, klicka här: http://www.facebook.com/freaknroll.barcelona

Alexa Ray

Hyr lägenheter i Barcelona och njut av långa nätter fulla av liv, musik och nöjen. Den som kommer till Barcelona åker aldrig därifrån, åtminstone inte så länge man har pengar i fickorna.

Kontakta mig 

Översatt av: Henrik Johannesen
Kontakta mig

Tags: born, brian jonestown massacre, britpop, dj no fun, droger, freak n roll, gótico, hipster, kraftwerk, krautrock, loop, madchester, manchester bar, metal, mode, modern, moon duo, mörk, morrissey, mugstar, my bloody valentine, neopsykedelia, no fun, post rock, post-punk, postpunk, psychedelic, psykedelia, raval, ride, rock, rock n\' roll, sex, shoegaze, space rock, spacemen 3, the blue angel lounge, white hills

Fram till den 15 februari 2012 kommer Teatro Romea de Barcelona att visa upp alla sorters perversioner och konflikter som har att göra med kärleken. “Qui te por de Virginia Woolf?”, på svenska “Vem är rädd för Virginia Woolf?” är ett fantastiskt och mycket intressant verk för den som inte vill missa en endaste detalj i handlingen.

Känslomässigt fascinerande

Men varför någon skulle vara rädd för Virginia Woolf? Först måste man känna till, om man nu inte redan gör det, att Virginia Woolf var en av 1900-talets viktigaste författare och en av de personer som bidragit mest till den feminismen. Hon yttrade den berömda frasen “En kvinna måste ha pengar och ett eget rum om hon ska skriva fiktion” och hennes största triumf var att slå igenom som kvinna i en värld som helt dominerades av män. Titeln på utställningen är baserad på en ordlek från Walt Disneys kortfilm “De tre små grisarna”. “Vem är rädd för stora stygga vargen?” sjöng de och aristokratins män i London kan mycket väl ha fruktat en kämpande författare som Virginia Woolf under den perioden.

“Vem är rädd för Virginia Woolf?” föddes som en pjäs skriven av Edward Albee 1962 och filmatiserades bara 4 år efter det, därefter belönades den med 5 Oscars och 8 nomineringar.

Uppsättningen som vi kan se på Teatro Romea leds av argentinaren Daniel Veronese och Arquillué Pere, som spelar George och Emma Vilarasau som ger liv till Martha, visar att vad som helst kan hända under denna lördagkväll som aldrig verkar ta slut. Makarna misshandlar varandra psykiskt under en kväll med hjälp av de kunskaper man besitter om den andres smutsiga förehavanden och svagheter. Men historien blir mycket mer grotesk när vi får veta att allt detta inträffar framför ögonen på en universitetsprofessor och hans fru som inte kan undgå att dras med och lära känna några obekväma sanningar.

Dialogerna skapar en perfekt bild av problemen som ett par kan ställas inför i det amerikanska samhället. Bedrägerier, frustration, tabun och perversioner mitt framför ögonen på värdarna som befinner sig mitt uppe i en mardrömslik kväll.

Handlingen avslöjar gradvis alla sorters hemligheter och det blir bara mer och mer oväntade avslöjanden. Detta är ett mycket emotionellt och visceralt verk som lämnar formaliteterna i skymundan för att på ett mycket avslöjande sätt fokusera på de konflikter som kan uppstå i ett förhållande.

Vi vill inte avslöja alla hemligheter som denna sällsynta lördagkväll bjuder på, vi föredrar att du upptäcker dem från din stol och njuter av en pjäs som verkligen inte kommer att lämna dig oberörd.

Fernando Paterna

Om man kommer utifrån och planerar att gå och se pjäsen kan det vara en bra idé att hyra lägenheter i Barcelona Det är mycket bekvämt och gör det enkelt att njuta av staden, ett prisvärt alternativ som ger dig möjligheten att inte bara se “Qui te por de Virginia Woolf” utan också att upptäcka lite mer av en världens mest intressanta städer.

Översatt av: Henrik Johannesen
Kontakta mig

Tags: barcelona, Daniel Veronese, Edward Albee, Teatro Romea, Virginia Woolf, ¿Quién teme a Virginia Woolf?

Ferdinand Victor Eugène Delacroix, en av förgrundsgestalterna under romantiken, en revolutionär konstnär och en innovatör av den klassiska och neoklassiska stilen vilket ledde till hård kritik i början av hans karriär, är utan tvekan en av de största franska målarna från det tidiga 1900-talet och genom tiderna.

Så betydelsefull har Delacroix varit, en av de 1900-talets första konstnärer som utmanade de strikta reglerna i den nyklassiska konsten och inspirerade konstnärer som Van Gogh, Delacroix räknas därför som en av grundarna av den konstnärliga stilen och en av de som haft störst inflytande på impressionisterna. Ursprungligen klassificerades det som neoklassiska verk men senare erkändes han som grundare av den romantiska rörelsen under 1900-talets första 30 år. Två av hans mest kända verk är: “Greece on the Ruins of Missolonghi”, en tavla som är en del av den permanenta utställningen på Museum of Fine Arts i Bordeaux, och “The women of Algiers”, som är en del av Louvrenmuseet, två verk som visas upp på utställningen som kan besökas från den 23 oktober på CaixaForum i Madrid. Förutom dessa två verk finns det ytterligare cirka 100 verk av konstnären vilket även omfattar litografier och hans berömda verk från Nordafrika.

Utställningen är en del av ett samarbete mellan “la Caixa” och Louvren och är konstnärens största hittills i Spanien, man visar nästan alla verk av konstnären tillsammans med några föredrag och specialiserade guider. Om du besöker Madrid i dessa tider får du inte missa den och eftersom den kommer att visas fram till 15 januari så du har gott om tid att lära känna denna fantastiska franska konstnär och hans verk.

För mer information besök: http://obrasocial.lacaixa.es/nuestroscentros/caixaforummadrid/eugenedelacroix_es.html

Luz Obscura

Tillbringa årets första semester i Madrid, det är en utmärkt idé med tanke på att du kan besöka CaixaForum och lära känna Delacroix alla verk. Hyrlägenheter i Madrid och njut av staden samtidigt som du känner dig som hemma.

Kontakta mig 

Översatt av: Henrik Johannesen
Kontakta mig

Tags: 100, CaixaForum, Delacroix, Eugène, litografier, madrid, Målningar, utställning, verk

I Barcelona, precis som i alla stora städer i världen, så händer det att områden som aldrig tidigare brukat väcka något större intresse plötsligt genererar massor av uppmärksamhet. Invånarna i staden har sakta men säkert börjat förflytta sig till just detta område och på samma gång har en ny kulturell rörelse som tidigare inte existerat börjat ta form. Det är just detta som nyligen har inträffat i stadsdelen Poble Sec, som ligger i de sydöstra delarna av Barcelona. Under senare år har det faktiskt öppnats mer än ett halvdussin ställen för kultur och konst, vilket resulterat i evenemang, utställningar, verkstäder och kurser, och detta på en plats som tidigare var betydligt “lugnare”, för att inte säga sovande, och helt klart mer i utkanten av det livliga Barcelona.

Så efter det redan kända kulturcentret “La Margarita” som ligger på nummer 48 på gatan med samma namn och som känns igen tack vare det vackra dörr-trädet som är karakteristiskt, invigdes för några få veckor sedan ett nytt ställe, “La Purée”, som tidigare också låg på gatan Margarit nummer 40 men som nu har flyttat till nummer 46. Denna nya plats som allt jämt bär samma namn som det förra projektet kommer att gå under namnet “La Antorcha” (“Facklan”). Anledningen är, enligt den ansvarige Edu, att syftet med stället är att skapa en plats för möten som aldrig upphör, så som en fackla som alltid är tänd. Det handlar alltså om ett åtagande, inte bara för konsten och kulturen utan också för själva stadsdelen Poble Sec. Idén som La Antorcha vill främja är att skapa ett ställe i området där man kan uttrycka sig, visa konst, gå och lära känna verk från andra konstnärer eller bara umgås. På det sättet skapas ett liv i området som tidigare inte fanns.

La Antorcha invigdes med utställningen “Carte du Bruit” av den franske fotografen Olga Zmick, som för övrigt fortfarande går att beskåda. Det handlar om en samling foton tagna under en genomgång av Barcelonas queervärld under de senaste fem åren. Genom dessa verk utforskas kroppens gränser och den djupa relationen som finns mellan åtrå och staden (och då särskilt staden Barcelona).

En annan aktivitet som hålls på fredagar är den audiovisuella höstcirkeln som handlar om musik som blivit förbjuden under olika epoker och på olika platser runt om i världen. Till vintern erbjuder La Antorcha “Megaparchises Tuyú” av Carlos Piqueras som kommer att ta med sig sina interaktiva och psykedeliska parchisis från Madrid. Det är ett bordsspel där man ska ta sig runt med fyra brickor, in till bordets center genom att slå tärning. I programmet planeras också en medverkan av Aingeru Rincón samt Steven Forster med “leyendas Rurales”.

La Antorcha, precis som La Purée förblir trogen sitt tidigare löfte om politisk konst som fokuserar på kön. För mer information: http://lapureeouterspace.blogspot.com.

menschauser

Om ni tar er till Poble Sec när ni hyr lägenheter i Barcelona missa då inte chansen att lära känna den kultur som stadsdelarna erbjuder i denna stad!

Kontakta mig 

Översatt av: Kristian Lönner

Tags: konst, kultur, la antorcha, la margarita, la puree, margarit, stadsdel